Priset på vete har stigit över 50% det senaste året. Uppgången beror främst på extrem torka i Nordamerika och Iran samt strängare exportskatter i Ryssland. Fortsatta höjningar kan få kritiska konsekvenser.
Rysslands höjda exportskatter bidrar till låga priser för landets konsumenter och miljarder dollar i statskassan. På sikt kan dock konsekvenserna bli katastrofala eftersom investeringsnivån kan sjunka kraftigt och vi riskerar att förlora Ryssland som (stort) exportland. Detta kommer sannolikt att bidra till ännu högre priser än idag, och varje hamstring från fattiga länder kan eskalera priserna ytterligare.
De stora prisökningarna på vete har gjort råvaran till en populär och intressant investering. Det är dock inte nödvändigt att köpa vetesäckar och lagra i garaget för att spekulera i prisutvecklingen. Hos nätmäklaren Markets.com kan du handla vete baserat på futures-kontrakt.
|
Vete = Politik
Vete är kanske världens viktigaste ”mjuka råvara”. Det produceras visserligen mycket mer majs och sockerrör, men majoriteten av dessa används till andra ändamål som djurfoder, etanolproduktion, drycker och socker/sötningsmedel. Vete däremot används främst som föda för människor och är därmed i en särställning.
Enligt US Department of Agriculture (USDA) står USA, Kanada, Argentina, EU, Australien och länder som tillhörde Sovjetunionen för cirka 90% av världens veteexport. Exportörerna är alltså främst länder med högt välstånd. Ser man på vem som importerar vete domineras listan av relativt fattiga länder i Afrika, Mellanöstern och Asien.
Topp 6 är:
- Egypten
- Indonesien
- Turkiet
- Kina
- Algeriet
- Bangladesh
Mat utgör majoriteten av levnadskostnaderna för invånare i fattiga länder. Den senaste tiden är det inte bara priset på vete som har stigit kraftigt. En rad andra livsmedel har också blivit betydligt dyrare, bland annat till följd av stigande energi- och gödselpriser:
I fattiga länder leder stigande livsmedelspriser snabbt till missnöje med myndigheterna och det kan i sin tur utvecklas till social oro. Vete är alltså mycket mer än en råvara. Det är också politik, och myndigheterna i fattiga länder är därför ofta inblandade i importen (eventuellt exporten) av råvaran.
Ryssland skjuter sig själva i foten
Ryssland är idag världens största veteexportör och USDA uppskattar att exporten för säsongen 2021-22 kommer att vara 35 miljoner ton. Detta är en betydande del av den globala produktionen som USDA uppskattar för samma säsong till 776 miljoner ton.
Sovjetunionen var länge världens största importör av vete, men när kommunismen föll fick bönderna friheten att investera i maskiner, lager och teknik. Och inte minst: De fick tillgång till den internationella marknaden. Det hela blev en framgångssaga, något som det inte finns många av i ryskt näringsliv.
Ryssland har länge använt tillfälliga exporttullar. I somras införde de dock en permanent regim där så mycket som 70% av försäljningsintäkterna över 200 dollar per ton går till staten. Under det senaste året har priset på vete med leverans i Svarta havet legat långt över detta, så de ryska myndigheterna har girigt börjat försörja sig med böndernas vinster:
| Bli en skicklig trader – Anmäl dig till kostnadsfri e-kursKlicka här |
De ryska myndigheternas motivering är tvådelad. För det första är låga matpriser ett relativt enkelt sätt att göra landets invånare nöjda. Dessutom ger det stora summor till statskassan. Financial Times uppskattar att skatterna för säsongen 2021-22 kommer att uppgå till så mycket som 4 miljarder dollar.
Jag är inte förvånad över att myndigheterna lockas av höjda exportskatter, men införandet av dessa är tyvärr som att kissa i byxorna för att hålla värmen.
Problemet är att ryska bönder redan är pressade av väldigt höga gödselmedelspriser. När skattenivån nu höjs så är det naturligt att tänka sig kraftiga investeringsnedskärningar. En av de enklaste investeringarna att skära ner på är användningen av konstgödsel, vilket är rekorddyrt på grund av de höga energipriserna. Och när man minskar användningen av konstgödsel skadar detta tillväxten. Konsekvenserna av exportskatten blir alltså betydligt mindre skördar, vilket kommer att märkas snabbt.
Det har tagit decennier att bygga upp den ryska spannmålsindustrin, men det kommer bara att ta några år att förstöra den. Landet skjuter sig själva i foten.
Extrem torka på flera ställen
Stora delar av Kanada och USA upplevde extrem torka i år. Detta minskade avsevärt skördarna, särskilt hårt drabbad var hard red spring-veten som växer i Northern Plains (Montana, Minnesota och North och South Dakota). Vetet planteras tidigt på våren och skördas under hela sensommaren och hösten:
Konsekvenserna av torkan har varit stora. I USDA:s senaste World Agricultural Supply and Demand Estimates (WASDE) nedgraderades Kanadas produktion för säsongen 2021-22 från 23 miljoner ton till 21 miljoner ton. USA:s produktion minskade från 46,2 miljoner ton till 44,8 miljoner ton. Jämfört med de två föregående säsongerna är siffrorna bedrövliga, särskilt för Kanada som producerade hela 35,2 miljoner ton 2020-21 och 32,7 miljoner ton säsongen innan.
Iran upplevde också extrem torka och landets beräknade produktion halverades nästan från de två föregående säsongerna (från 14-15 miljoner ton till drygt 7 miljoner ton). Iran är ett stort land, så detta märks på världsmarknaden.
Hamstring
De fattiga importländerna följer vetemarknaden noga. De vet mycket väl att marknaden kommer att vara stram om inte Ryssland drar tillbaka exporttullarna. För många blir det då lockande att hamstra. Det enda problemet är att detta pressar priserna ännu högre.
Än så länge sitter importörerna stilla i båten och hoppas på det bästa. Världens största importör, Egypten, var bland annat ute och sa att det inte är aktuellt att importera till dagens priser. Frågan är hur länge de INTE vågar hamstra. Det blir snabbt en dominoeffekt när en spelare börjar köpa.
För den som tycker att spelteori är spännande är detta en klassisk “prisoners dilemma”-situation, och som vi vet slutar det sällan bra.
|
Handla vete?
Vete är en spännande råvara att handla med. Det är inte alltför krävande att sätta sig in i de fundamentala förhållandena, och världens främsta auktoritet på vete och andra “mjuka råvaror” är USDA. Deras rapporter är naturligtvis gratis, och detta är ett bra ställe att börja på.
Det är viktigt att betona att USDA-rapporterna är prisdrivande och i synnerhet WASDE-rapporterna är viktiga.
Som jag har nämnt är det också viktigt att följa med i vädret. Speciellt extremväder har stor inverkan, och detta är något vi får mer och mer av. En annan viktig prisdrivare är myndigheterna. Det kan vara exportskatter, hamstring etc. Ryssland, som jag nämnde är ett bra exempel. Argentina har också betydande exportskatter.
På kort sikt tror jag att chansen är stor för ytterligare prishöjningar på vete. En potentiell trigger är att USDA sänker produktionen och exportuppskattningarna för Ryssland i en av nästa WASDE-rapporter. Nästa rapporter är 9 november och 9 december. Wheat Outlook, som kommer den 12 november, kommer också att bli intressant, men det kommer knappast finnas något där som inte finns med i WASDEs novemberrapport.
Skärmdump: Markets.com. Klicka på bilden för att förstora.
Det kan också löna sig att prenumerera på nyhetstjänster, speciellt om man ska följa flera mjuka råvaror. Jag har i perioder prenumererat på “The Van Trump Report” som är rimlig och följer amerikanska förhållanden väldigt noga (det kan vara användbart, eftersom det är typiskt amerikanska råvaror man köper).
Ett enkelt sätt att handla vete på är genom så kallade futures-kontrakt. Hos Markets.com kan du spekulera i vetepriset, samt en lång rad andra råvaror.