OPEC+ gick tidigare i månaden ut med en månatlig produktionsökning på 400 000 fat per dag. Detta var i linje med den tidigare kommunicerade produktionsplanen. Det fanns en bred enighet inom OPEC+ om att motstå pressen för ytterligare produktionsökning. Organisationen och makroförhållandena verkar nu så starka att oljepriset kan krypa långt över 100 dollar fatet inom en inte alltför avlägsen framtid.
Flera analytiker förväntade sig en ökning med mer än 400 000 fat per dag, särskilt efter att USA den senaste tiden har tryckt på för öppnare oljekranar. Men OPEC+ visade muskler och hade enligt min mening relativt goda argument för att hålla fast vid den ursprungliga planen.
När hoppet om en ytterligare produktionsökning försvann ledde det till en höjning av oljepriset under veckan efter OPEC+-mötet. Kort efter mötet stärktes oljan med 4%. En redan glödhet sektor har alltså fått ännu mer bensin kastad på elden, och jag tror att olje- och energisektorn är en av de bästa platserna att investera i – under dessa annars osäkra börstider.
|
OPEC+ med stadiga händer på ratten
Vid covid-19-pandemin agerade OPEC+ kollektivt och förespråkade nedskärningar av produktionen med så mycket som 9,7 miljoner fat om dagen. Detta var dock inte tillräckligt för att balansera marknaden och OPEC+ gjorde därför en långsiktig plan om att långsamt öka produktionen. Målet med detta var att minska/normalisera de stora lager som byggdes förra året.
Vi är nu inne i den sista fasen av programmet där produktionen kommer att ökas med 5,8 miljoner fat per dag till september 2022. Den månatliga ökningen kommer fortfarande att vara 400 000.
På senare tid har dock USA drivit på för att få OPEC+ att öka produktionen med mer än detta. Detta kan tyda på att Biden-administrationen börjar oroa sig över stigande olje- och bensinpriser och motsvarande låga lager. OPEC+ å sin sida hävdar att det fortfarande finns osäkerhet i samband med covid-19 och att organisationen trots allt inte ser några “strukturella förändringar” på oljemarknaden.
Har OPEC+ en poäng?
OPEC+ har en poäng när organisationen säger att den (överraskande) strama marknaden inte beror på “strukturella förändringar”. Orsaken finns främst i efterdyningarna av orkanen “Ida”, men också att den snäva gasmarknaden påverkar oljepriset till viss del. Organisationen väljer dock att förbise en tredje faktor som utan tvekan är strukturell: västerländska företag investerar betydligt mindre i oljeutvinning.
| Bli en skicklig trader – Anmäl dig till kostnadsfri e-kursKlicka här |
Orkanen “Ida”
Ida slog till i USA för cirka två månader sedan och konsekvenserna för den amerikanska oljeindustrin var betydande. Enligt Platts uppskattas det att orkanen har bidragit till en produktionsförlust på 20-30 miljoner fat. Av grafen nedan ser vi att amerikanska oljelager troligen hade varit nära det historiska genomsnittet om orkanen inte hade inträffat:
Gasmarknaden
Saudi Aramco uppskattade nyligen att det höga gaspriset bidrar till 500 000 fat om dagen i ökat oljebehov. Det är relativt mycket. Orsaken till dominoeffekten är främst att många oljekraftverk har startats på grund av de extremt höga elpriserna (gaspriser och elpriser är ofta nära kopplade). Många av dessa kraftverk är normalt inte i drift eftersom både koldioxidutsläpp och inte minst kostnaderna är höga. Nu finns det dock ett skrikande behov av dem, och det är en bra affär för ägarna att få dem igång.
När det är sagt, så är krisen i gasmarknaden av relativt kortsiktig karaktär. I Europa beror många av problemen på ovanligt låg vind de senaste månaderna, medan Ryssland har levererat lite gas. Nord Stream 2 kommer snart att tas i drift och rörledningen kommer att leverera gas direkt till Tyskland från Ryssland. Naturligtvis finns det heller ingen anledning att tro att det kommer att blåsa mindre än normalt i framtiden.
Brist på investeringar
Sedan covid-19 drabbade oss har oljebolagen minskat sina investeringar i oljeutvinning avsevärt:
Naturligtvis är mycket kopplat till själva pandemin, men det finns två andra faktorer som begränsar investeringslusten: Större önskan om utdelning från ägarna och det faktum att många oljebolag vill bli grönare. Ofta hänger detta ihop, och ett exempel som ofta nämns är Shell, som nyligen sålde ur Permian Basin i Texas. Försäljningspriset var hela 9,5 miljarder dollar, varav 7 miljarder dollar går till aktieägare. Resten ska användas för att stärka balansräkningen så att företaget bland annat kan fortsätta sin satsning på förnybar energi.
|
Utsikter för oljepriset
Mycket tyder på att oljepriset kommer att fortsätta stiga.
Världens lediga kapacitet är inte hela världen, och Platts uppskattar den till 3,3 miljoner fat om dagen i slutet av året. Det förväntas vidare att 95% av denna kapacitet kontrolleras av Saudiarabien, Ryssland, Förenade Arabemiraten, Irak och Kuwait. Alla är OPEC+-länder, och organisationen kommer därmed att ha full kontroll över oljemarknaden under lång tid framöver.
Den måttliga investeringsviljan kommer också att skapa betydande problem över tid. Därför tror jag att chansen är stor för att oljepriset inom några år kommer att sniffa på gamla all time high-nivåer. Detta innebär fantastiska kassaflöden till oljebolagen och ger de företag som vill bli grönare finansiella muskler till just det.
Med detta i åtanke framstår de etablerade europeiska olje- och energigiganterna som uppenbara köpkandidater. Både Equinor, Shell och TotalEnergies är aktier som jag kommer att vara mycket bekväm med att ha i min egen portfölj.
I “Världens bästa aktiehandlare” får vi besök av några av världens främsta investerare. Bland andra norrmannen Espen Teigland, som är expert i att identifiera momentumaktier. Han har gått ut med att han kommer att presentera ett oljebolag med en “vansinning” potential den kommande tiden. Du kan läsa mer och anmäla dig till “Världens bästa aktiehandlare” här.